Svensk ordbok 2009, webbversion

spring`are substantiv ~n äv. vard. springarn, plur. ~, best. plur. springarna spring·ar·en1häst ngt högt.spel.zool.han sadlade sin trogna springare○äv.en schack­pjäs som liknar en häst springardragoffra springarensedan 16452en liten livlig, lättämjd delfin den vanligaste arten ngt åld.zool.en flock springare följde efter far­tyget, lockad av maskinbullretsedan 1770