Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. springarn, plur. ~, best. plur. springarna
spring·ar·en1häst
ngt högt.spel.zool.han sadlade sin trogna springare○äv.en schackpjäs som liknar en häst
springardragoffra springarensedan 16452en liten livlig, lättämjd delfin
den vanligaste arten
ngt åld.zool.en flock springare följde efter fartyget, lockad av maskinbullretsedan 1770