Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. spridarn, plur. ~, best. plur. spridarna
sprid·ar·en1vanligen i sammansättn.
anordning som sprider ut ngt
tekn.gödselspridaresmittospridarevattenspridare○äv. om personglädjespridareryktesspridaresedan 18932tvärslå på mast som håller ut vant
sjö.vantspridarespridarna är vinklade bakåtsedan 1888