Svensk ordbok 2009, webbversion

sprall`a verb ~de ~t sprall·ar●vara sprallig Nollbarnen sprallade och retades med honomsprallasedan 1928; 1712 i bet. ’hoppa hit och dit’sv. dial. spralla; av samma urspr. som sprattla Subst.:vbid1-337321sprallande; sprall