Svensk ordbok 2009, webbversion
sprall`a
verb ~de ~t
sprall·ar●vara sprallig
Nollbarnen sprallade och retades med honomsprallasedan 1928; 1712 i bet. ’hoppa hit och dit’sv. dial. spralla; av samma urspr. som sprattla
Subst.:vbid1-337321sprallande;
sprall