Svensk ordbok 2009, webbversion

sportler [spårt´-] substantiv, plur. sportl·er●extra­inkomster som ämbets­män förr fick direkt från den person de hade hand­lagt ett ärende för histor.arb.sedan 1729av lat. spor´tula ’liten flätad korg; gåva (av mat­varor)’