Svensk ordbok 2009, webbversion
sportler
[spårt´-]
substantiv,
plur.
sportl·er●extrainkomster som ämbetsmän förr fick direkt från den person de hade handlagt ett ärende för
histor.arb.sedan 1729av lat. spor´tula ’liten flätad korg; gåva (av matvaror)’