Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. splittrarn, plur. ~, best. plur. splittrarna
splittr·ar·en●person som försöker skapa oenighet
inom ngn (politisk) grupp
pol.yrk.de som ville strejka brännmärktes som splittrare och blev uteslutna ur förbundet○äv. bildligttv har varit förödande som splittrare av familjelivetsedan 1931