Svensk ordbok 2009, webbversion

splitt`rare substantiv ~n äv. vard. splittrarn, plur. ~, best. plur. splittrarna splittr·ar·en●person som försöker skapa o­enighet in­om ngn (politisk) grupp pol.yrk.de som ville strejka bränn­märktes som splittrare och blev ute­slutna ur förbundet○äv. bildligttv har varit förödande som splittrare av familje­livetsedan 1931