Svensk ordbok 2009, webbversion

spju´ver substantiv ~n spjuvrar spjuvr·ar●person som skämtar eller luras vanligen på ett charmerande sätt psykol.yrk.JFRcohyponymskojare 2cohyponymfilurcohyponymskälm den spjuvern ringde upp dem och låtsades att det var från tv○äv. om blick som tyder på så­dant sinne­lagen spjuver i ögon­vråni hennes ögon spelade spjuvernsedan 1847äldre ’skurk’; till sv. dial. spjuv ’spov’ (efter fågelns beteende)