Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n spjuvrar
spjuvr·ar●person som skämtar eller luras
vanligen på ett charmerande sätt
psykol.yrk.JFRcohyponymskojare 2cohyponymfilurcohyponymskälm
den spjuvern ringde upp dem och låtsades att det var från tv○äv. om blick som tyder på sådant sinnelagen spjuver i ögonvråni hennes ögon spelade spjuvernsedan 1847äldre ’skurk’; till sv. dial. spjuv ’spov’ (efter fågelns beteende)