Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n spiror
spir·an1smal rund stav
framställd av avkvistad trädstam
arkit.samh.träspiraspiror till gärdsgården○spec.mindre bom på segelbåt
mastspira○spec. äv. om högt, spetsigt tak på torntakspiratornspirakyrktornets spira○spec. äv. om kort stav tillhörande monark, som symbol för makt; äv. bildligtkonungens spira var smyckad med rubinerKarl den store lade stora landområden under sin spira○äv. bildligt(kvinno)ben
vard.hon hade snygga spirorsedan 1454fornsv. spira ’skott; stjälk; spira’; gemens. germ. ord, besl. med spett, 1spik
2typ av lejongapsväxt med parflikiga blad och tvåläppiga blommor i toppställd samling
bot.gullspirakärrspiralappspirakung Karls spirasedan 1894
verb ~de ~t
spir·ar1vanligen pres. part.
börja växa upp (som ung, späd växtdel)
ur jorden (el. som skott e.d.)
bot.spirande växtlighetspäda löv och spirande grönskalilaskimrande knoppar spirade trots kylan○äv.börja fyllas av växtlighet
spirande rabatterörtagården började spira och blomma○äv. bildligt, spec. om känslaspirande kärlekett spirande hopp○spec. äv. om annan begynnande hoppfull utvecklingden spirande miljörörelsen på 1960-taletspirasedan 1741till 1spira
2vanligen med partikelnut
hålla (ut)
med spira
sjö.sjö.spira ut genuan i den lätta vindenspira ut ngtsedan 1974Subst.:vbid1-336486spirande,
vbid2-336486spirning