Svensk ordbok 2009, webbversion

1spi`ra substantiv ~n spiror spir·an1smal rund stav fram­ställd av avkvistad träd­stam arkit.samh.träspiraspiror till gärds­gården○spec.mindre bom på segel­båt mastspira○spec. äv. om högt, spetsigt tak på torntakspiratornspirakyrk­tornets spira○spec. äv. om kort stav till­hörande monark, som symbol för makt; äv. bildligtkonungens spira var smyckad med rubinerKarl den store lade stora land­områden under sin spira○äv. bildligt(kvinno)ben vard.hon hade snygga spirorsedan 1454fornsv. spira ’skott; stjälk; spira’; gemens. germ. ord, besl. med spett, 1spik 2typ av lejongaps­växt med par­flikiga blad och två­läppiga blommor i toppställd samling bot.gullspirakärrspiralappspirakung Karls spirasedan 1894
2spi`ra verb ~de ~t spir·ar1vanligen pres. part. börja växa upp (som ung, späd växt­del) ur jorden (el. som skott e.d.) bot.spirande växtlighetspäda löv och spirande grönskalilaskimrande knoppar spirade trots kylan○äv.börja fyllas av växtlighet spirande rabatterörta­gården började spira och blomma○äv. bildligt, spec. om känslaspirande kärlekett spirande hopp○spec. äv. om annan begynnande hopp­full ut­vecklingden spirande miljö­rörelsen på 1960-taletspirasedan 1741till 1spira 2vanligen med partikelnut hålla (ut) med spira sjö.sjö.spira ut genuan i den lätta vindenspira ut ngtsedan 1974Subst.:vbid1-336486spirande, vbid2-336486spirning