Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
spik·ar1slå i spik
arb.grannarna spikade i väggen sent på kvällen○äv. med tonvikt på resultatetvanligen med partikel, särsk.igen, ihop
åstadkomma (visst resultat) med hjälp av spik och hammare
och material
spika ihop en lådaspika igen dörrenspika (i ngt), spika (igen/ihop) ngtsedan 1400-taletOm själabot (Svenska Kyrkobruk)fornsv. spika
2slutgiltigt fastställa
pedag.tid.allt måste bli klart till spikat invigningsdatumlaget i inledningsmatchen är redan spikat○spec. med avs. på akademisk avhandlinggöra tillgänglig på fakultetens anslagstavla
avhandlingen måste spikas tre veckor före disputationenspika ngtsedan 1755 (om avhandling)3utan ansträngning hitta
vard.; särsk. sportNollhon spikade sista kontrollen○äv. ngt utvidgatlätt komma fram till svaret på
han spikade sista fråganspika ngtsedan 1945trol. med tanke på att man har gått spikrakt till målet
Subst.:vbid1-336109spikande,
vbid2-336109spikning