Svensk ordbok 2009, webbversion

spet`sfundighet substantiv ~en ~er spets|­fund·ig·het·en●(skenbart) fyndig detalj i (intellektuell) fram­ställning e.d. komm.JFRcohyponymsofism den ekonomiska lag­stiftningens alla finesser och spetsfundigheter○spec. om yttrandehans argumentation bestod mest av spetsfundighetersedan 1604