Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
spets|fund·ig·het·en●(skenbart) fyndig detalj
i (intellektuell) framställning e.d.
komm.JFRcohyponymsofism
den ekonomiska lagstiftningens alla finesser och spetsfundigheter○spec. om yttrandehans argumentation bestod mest av spetsfundighetersedan 1604