Svensk ordbok 2009, webbversion

spe`lman substantiv ~nen spelmän, best. plur. spelmännen äv. spe`lemanspe`leman ~nen spelemän, best. plur. spelemännen spel(e)|­mann·en●person som spelar folk­musik särsk. på fiol musikspelmanslagen glad spelmansedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. spel(e)man; till spela 1 och 1man Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans, i sol och när skyar skymma månens skära glans. Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill, jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.Dan Andersson, Spelmannen (i Svarta ballader, 1917)