Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen spelmän, best. plur. spelmännen
äv.
spe`lemanspe`leman
~nen spelemän, best. plur. spelemännen
spel(e)|mann·en●person som spelar folkmusik
särsk. på fiol
musikspelmanslagen glad spelmansedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. spel(e)man; till spela 1 och 1man
Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans, i sol och när skyar skymma månens skära glans. Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill, jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.Dan Andersson, Spelmannen (i Svarta ballader, 1917)