Svensk ordbok 2009, webbversion

spe`lare substantiv ~n äv. vard. spelarn, plur. ~, best. plur. spelarna spel·ar·en1person som ut­övar viss (boll)sport till­fälligt el. vanemässigt sport.yrk.spelarbänkanfallsspelarefotbollsspelaregolfspelarelagets bäste spelaresedan 18912person som ut­övar visst sällskaps­spel till­fälligt el. vanemässigt spel.yrk.bridgespelareschackspelare○spec. om person som spelar om pengarspelarnaturfalskspelarehasardspelarestorspelarehan försörjde sig som spelaresedan 15873vanligen i sammansättn. person som upp­träder i viss roll särsk. på teater­scen el. i film scen.yrk.motspelareskådespelaresedan 16114vanligen i sammansättn. person som fram­bringar musik på (visst) instrument musikcellospelarefiolspelaregitarrspelaresedan 1587