Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. spelarn, plur. ~, best. plur. spelarna
spel·ar·en1person som utövar viss (boll)sport
tillfälligt el. vanemässigt
sport.yrk.spelarbänkanfallsspelarefotbollsspelaregolfspelarelagets bäste spelaresedan 18912person som utövar visst sällskapsspel
tillfälligt el. vanemässigt
spel.yrk.bridgespelareschackspelare○spec. om person som spelar om pengarspelarnaturfalskspelarehasardspelarestorspelarehan försörjde sig som spelaresedan 15873vanligen i sammansättn.
person som uppträder i viss roll
särsk. på teaterscen el. i film
scen.yrk.motspelareskådespelaresedan 16114vanligen i sammansättn.
person som frambringar musik på (visst) instrument
musikcellospelarefiolspelaregitarrspelaresedan 1587