Svensk ordbok 2009, webbversion

spej`are substantiv ~n äv. vard. spejarn, plur. ~, best. plur. spejarna spej·ar·en●person som spejar yrk.JFRcohyponymspanare de hade en spejare ute för att rekognoscerasedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. speiare; till speja