Svensk ordbok 2009, webbversion
spej`are
substantiv ~n äv. vard. spejarn, plur. ~, best. plur. spejarna
spej·ar·en●person som spejar
yrk.JFRcohyponymspanare
de hade en spejare ute för att rekognoscerasedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. speiare; till speja