Svensk ordbok 2009, webbversion

specia`lare substantiv ~n äv. vard. specialarn, plur. ~, best. plur. specialarna speci·al·ar·en●före­teelse som är samman­satt på ett speciellt (komplicerat) sätt och ofta an­ses vara viss persons favorit; särsk. om mat­rätt e.d. kokk.JFRcohyponymspecialitet han bjöd på sin specialare, Campari, socker­dricka och ett stänk gin○ofta i sportjargonghans specialare, den inåtskruvade fri­sparkensedan 1954