Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. specialarn, plur. ~, best. plur. specialarna
speci·al·ar·en●företeelse som är sammansatt på ett speciellt (komplicerat) sätt
och ofta anses vara viss persons favorit; särsk. om maträtt e.d.
kokk.JFRcohyponymspecialitet
han bjöd på sin specialare, Campari, sockerdricka och ett stänk gin○ofta i sportjargonghans specialare, den inåtskruvade frisparkensedan 1954