Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
spec·eri·er●torra livsmedel såsom kryddor, gryn, socker och kaffe
kokk.specerihandlarei skafferiet fanns specerier och konserversedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. spisseri; ur medeltidslat. specia´ria ’kryddhandel’, till lat. spec´ies ’kryddor; specerier; läkemedel’