Svensk ordbok 2009, webbversion

speceri´er substantiv, plur. spec·eri·er●torra livs­medel så­som kryddor, gryn, socker och kaffe kokk.specerihandlarei skafferiet fanns specerier och konserversedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. spisseri; ur medeltidslat. specia´ria ’kryddhandel’, till lat. spec´ies ’kryddor; specerier; läke­medel’