Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
spatt·en●deformerande inflammation i (häst)has
som medför hälta och stelhet
veter.spattbrutenfå spattbli (lätt) tokigvanl. som reaktion på pressad situationvard.
han fick spatt av att sitta i bilköer
sedan ca 1640av lågty. spat med samma betydelse, besl. med spatten ’(att) skälva (om häst)’; trol. besl. med spasm