Svensk ordbok 2009, webbversion

spatt substantiv ~en spatt·en●deformerande inflammation i (häst)has som med­för hälta och stelhet veter.spattbrutenfå spattbli (lätt) tokigvanl. som reaktion på pressad situationvard.​ han fick spatt av att sitta i bil­köer sedan ca 1640av lågty. spat med samma betydelse, besl. med spatten ’(att) skälva (om häst)’; trol. besl. med spasm