Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
spark|stött·ing·en●ett enklare fortskaffningsmedel för färd på snö, med långa medar och sittplats framtill
och avsett att manövreras av en person som står baktill; särsk. anv. i Norrland
spel.trafik.SYN.synonymspark 2
åka sparkstöttingsedan 1884bildn. till sv. dial. stunt, stutt ’kort’