Svensk ordbok 2009, webbversion
spar
`
kas
verb
sparkades sparkats
spark·as
●
sparka ngn
tillfälligt el. vanemässigt
Noll
sparkas inte!
hästen sparkas
sparkas
sedan mitten av 1300-talet
Gotlands-Lagen
fornsv.
sparkas
Subst.:
vbid1-335030
sparkande