Svensk ordbok 2009, webbversion

spa`nare substantiv ~n äv. vard. spanarn, plur. ~, best. plur. spanarna span·ar·en●person som spanar spec. i militära samman­hang mil.samh.trafik.yrk.JFRcohyponymspejare de ut­sända spanarna åter­vände och rapporteradesedan ca 1635