Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. spanarn, plur. ~, best. plur. spanarna
span·ar·en●person som spanar
spec. i militära sammanhang
mil.samh.trafik.yrk.JFRcohyponymspejare
de utsända spanarna återvände och rapporteradesedan ca 1635