Svensk ordbok 2009, webbversion

sondera [sånde´-äv.såŋde´-] verb ~de ~t sond·er·ar●under­söka med hjälp av sond komm.sondera urin­röret○äv. all­männare(nog­grant) under­söka han sonderade terrängen på brotts­platsen○ofta bildligt(försiktigt) ut­forska eller under­söka klubb­ledningen sonderade möjligheterna att få sponsorersondera ngtsondera terrängenseterräng sedan 1704; 1811 i bet. ’ut­forska, höra sig för’av fra. sonder med samma betydelse; nära besl. med sond Subst.:vbid1-333968sonderande, vbid2-333968sondering