Svensk ordbok 2009, webbversion

sond [sån´däv.såŋ´d] substantiv ~en ~er sond·en1ett stav- eller rör­formigt kirurgiskt instrument av­sett att stickas in i kroppen vid under­sökning el. ur­tappning av vätska e.d. instr.med.magsondläkaren förde in en sond i urin­röret○äv.matningsslang anv. vid vissa sjukdoms­tillstånd sondmatningsedan 1732av fra. sonde ’lod; sond’; av om­diskuterat urspr.; jfr sondera 2an­ordning med vars hjälp mät­instrument sänds upp i högre luft­lager el. i rymden; t.ex. en ballong el. en raket tekn.radiosondrymdsondsedan 1943