Svensk ordbok 2009, webbversion
[såm`-]
substantiv ~en äv. ~n, plur. somrar; obest. f. sing. genitiv somras i ett uttr.
somr·ar●årstid som följer efter våren och som kännetecknas av ljus, värme och frodig växtlighet
tid.sommardagsommargrönskasommartorkasommarvärmeförsommarhögsommarsensommaren fin sommaren skön sommaren regnig sommarbarndomens somrartillbringa sommaren på landethuset var uthyrt varje sommari somras hade han en månads semestertill sommaren ska de åka till Italien○ngn gång bildligt om lycklig period e.d.en evig sommar av kärlek och lycka(om/på/under) sommaren, (i) sommar, (till) sommaren, i somrasen svala gör ingen sommarsesvala
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. sumar, somar; gemens. germ. ord med grundbet. ’halvår’
Sommar, sommar, sommar.Titel på musikstycke från 1950-talet av Sten Carlberg och Eric Sandström (text); signaturmelodi till programmet Sommar i Sveriges Radio