Svensk ordbok 2009, webbversion

sommar [såm`-] substantiv ~en äv. ~n, plur. somrar; obest. f. sing. genitiv somras i ett uttr. somr·ar●års­tid som följer efter våren och som känne­tecknas av ljus, värme och frodig växtlighet tid.sommardagsommargrönskasommartorkasommarvärmeförsommarhögsommarsensommaren fin sommaren skön sommaren regnig sommarbarndomens somrartill­bringa sommaren på landethuset var ut­hyrt varje sommari somras hade han en månads semestertill sommaren ska de åka till Italien○ngn gång bildligt om lycklig period e.d.en evig sommar av kärlek och lycka(om/på/under) sommaren, (i) sommar, (till) sommaren, i somrasen svala gör ingen sommarsesvala sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. sumar, somar; gemens. germ. ord med grundbet. ’halv­år’ Sommar, sommar, sommar.Titel på musikstycke från 1950-talet av Sten Carlberg och Eric Sandström (text); signaturmelodi till programmet Sommar i Sveriges Radio