Svensk ordbok 2009, webbversion

solochvårare [solå(k)vå`r-] substantiv ~n äv. vard. solochvårarn, plur. ~, best. plur. solochvårarna äv. sol-och-våraresol-och-vårare [solå(k)vå`r-]~n äv. vard. sol-och-vårarn, plur. ~, best. plur. sol-och-vårarna sol·och·vår·ar·en●man som solochvårar kvinnor psykol.yrk.sedan 1941