Svensk ordbok 2009, webbversion
solochvårare
[solå(k)vå`r-]
substantiv ~n äv. vard. solochvårarn, plur. ~, best. plur. solochvårarna
äv.
sol-och-våraresol-och-vårare
[solå(k)vå`r-]~n äv. vard. sol-och-vårarn, plur. ~, best. plur. sol-och-vårarna
sol·och·vår·ar·en●man som solochvårar kvinnor
psykol.yrk.sedan 1941