Svensk ordbok 2009, webbversion
verb snöt snutit snuten snutna, pres. snyter
snyt·er1avlägsna snor ur näsan på (ngn) genom att han/hon får fräsa
med.hon fick hela tiden snyta barnethan snöt sig i hushållspapperetsnyta ngninte vara snutet ur näsansenäsa
sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. snyta; bildn. till snut
2lura
vard.komm.de snöt honom på hela vinstensnyta ngn på ngtsedan 16353snatta
vard.samh.snyta några päronsnyta ngtsedan 1633Subst.:vbid1-331786snytande,
vbid2-331786snytning