Svensk ordbok 2009, webbversion

sny`ta verb snöt snutit snuten snutna, pres. snyter snyt·er1av­lägsna snor ur näsan på (ngn) genom att han/hon får fräsa med.hon fick hela tiden snyta barnethan snöt sig i hushålls­papperetsnyta ngninte vara snutet ur näsansenäsa sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. snyta; bildn. till snut 2lura vard.komm.de snöt honom på hela vin­stensnyta ngn på ngtsedan 16353snatta vard.samh.snyta några päronsnyta ngtsedan 1633Subst.:vbid1-331786snytande, vbid2-331786snytning