Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
snörvl·ar●andas med bubblande ljud genom näsan
vanligen på grund av snuva el. gråt
komm.hostande och snörvlande barn○äv.tala otydligt
ofta på grund av gråt
”Stanna hos mig”, snörvlade hansnörvla (SATS)sedan 1841sv. dial. snörvla; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-332264snörvlande,
vbid2-332264snörvling;
vbid3-332264snörvel