Svensk ordbok 2009, webbversion

snör`vla verb ~de ~t snörvl·ar●andas med bubblande ljud genom näsan vanligen på grund av snuva el. gråt komm.hostande och snörvlande barn○äv.tala o­tydligt ofta på grund av gråt ”Stanna hos mig”, snörvlade hansnörvla (SATS)sedan 1841sv. dial. snörvla; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-332264snörvlande, vbid2-332264snörvling; vbid3-332264snörvel