Svensk ordbok 2009, webbversion
verb snörpte snörpt, pres. snörper
snörp·er●ibl. med partikel, särsk.ihop
dra ihop (tyg, hål e.d.) så att rynkor uppkommer
Nollsnörpa ihop hålet i strumpan○spec. äv. med avs. på mun, vanligen med bibetydelse av missnöje e.d.hon snörpte på munnen när hon såg att de kom i vardagsklädersnörpa (ihop) ngt, snörpa på ngtsedan 1738sv. dial. snyrpa, snörpa, besl. med snarp ’vass; hård’; jfr 2snärp
Subst.:vbid1-332230snörpande,
vbid2-332230snörpning;
vbid3-332230snörp