Svensk ordbok 2009, webbversion

snör`pa verb snörpte snörpt, pres. snörper snörp·er●ibl. med partikel, särsk.ihop dra i­hop (tyg, hål e.d.) så att rynkor upp­kommer Nollsnörpa i­hop hålet i strumpan○spec. äv. med avs. på mun, vanligen med bi­betydelse av miss­nöje e.d.hon snörpte på munnen när hon såg att de kom i vardags­klädersnörpa (ihop) ngt, snörpa på ngtsedan 1738sv. dial. snyrpa, snörpa, besl. med snarp ’vass; hård’; jfr 2snärp Subst.:vbid1-332230snörpande, vbid2-332230snörpning; vbid3-332230snörp