Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. snörmakarn, plur. ~, best. plur. snörmakarna
snör|mak·ar·en●(titel för) person som (yrkesmässigt) tillverkar snören, tränsar och tofsar för prydnadsändamål
t.ex. för uniformer
histor.yrk.sedan 1615till 3maka
Snörmakare Lekholm får en idé.Titel på roman av Gustaf Hellström (1927); idén är att snörmakarens söner ska ta studenten