Svensk ordbok 2009, webbversion

snö`ra verb ~de el. snörde, ~t el. snört, pres. ~r el. snör snör·ar●ofta med partikel, särsk.samman, till, åt dra i­hop och fästa med hjälp av snöre e.d. särsk. sedan det trätts genom spec. hål Nollsnörhålsnörlivsnörskosnöra (åt) skrid­skornahon var hårt snörad i midjan○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för känslaofta med den kortare böjningen hennes strupe snördes samman av gråtsnöra (till/samman/åt) ngt, snöra ngnsedan senare hälften av 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. snöra; till snöre Subst.:vbid1-332188snörande, vbid2-332188snörning