Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de el. snörde, ~t el. snört, pres. ~r el. snör
snör·ar●ofta med partikel, särsk.samman, till, åt
dra ihop och fästa med hjälp av snöre e.d.
särsk. sedan det trätts genom spec. hål
Nollsnörhålsnörlivsnörskosnöra (åt) skridskornahon var hårt snörad i midjan○äv. bildligt, särsk. i uttryck för känslaofta med den kortare böjningen
hennes strupe snördes samman av gråtsnöra (till/samman/åt) ngt, snöra ngnsedan senare hälften av 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. snöra; till snöre
Subst.:vbid1-332188snörande,
vbid2-332188snörning