Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n snäckor
snäck·an1(spiralvridet) kalkskal från snäckdjur
zool.snäckhalsbandstranden var täckt av snäckor och musselskal○äv. om prydande mönster e.d. med liknande utseendesnäckornament○äv. om föremål med liknande form, spec.snäckformigt fäste för stämskruvar på stråkinstrument
○spec. äv.snäckformigt hörselorgan i innerörat
○spec. äv.skruvformig del av växelanordning
där ett särsk. hjul (snäckhjul) griper in i stort sett vinkelrätt
SYN.synonymsnäckskruv
snäckväxelstyrsnäckasedan ca 1645av ty. Schnecke med samma betydelse; besl. med snigel
2typ av blötdjur med välutvecklat huvud (med tentakler och ögon), krypfot och inälvssäck som är skyddad inom ett kalkskal
zool.SYN.synonymsnäckdjur
JFRcohyponymsnäcka 1
lungsnäckastrandsnäckaframgälade snäckorbakgälade snäckorsedan 16293(fyllt) bakverk i musselform
kokk.pastejsnäckasmördegssnäckasedan 15554långsmalt kärl med snip
hush.SYN.synonymsnipa 2
gräddsnäckasedan 18195liten båt som är spetsig i båda ändar
urspr. om litet vikingaskepp, numera mest om familjemotorbåt i Norge
sjö.JFRcohyponymsnipa 1
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. snäkkia; urspr. trol. ’ngt spetsigt’