Svensk ordbok 2009, webbversion
sny
`
te
substantiv
~t ~n
snyt·et
●
noslikt utdragen del av huvudet
särsk. hos skalbagge el. annan insekt
anat.
zool.
JFR
cohyponym
snabel
vivlarnas snyte
○
äv.
ansikte
vard.
han fick bollen rätt i snytet
sedan 1619
till
snut