Svensk ordbok 2009, webbversion

snus`ka verb ~de ~t snusk·ar●vanligen med partikelnner smutsa hyg.det var o­troligt vad barnen hade lyckats snuska ner i huset på bara en vecka○äv. bildligtvara o­sedlig snuska (ner) ngn/ngt, snuska (ner) (ngnstans)sedan 1891Subst.:vbid1-331660snuskande; snusk