Svensk ordbok 2009, webbversion

snurr substantiv ~en snurr·en●rotation Nollfå snurr på garn­vindan○ofta bildligt, spec.fart, aktivitet ensemblen har inte lyckats få snurr på före­ställningen än­nu○spec. äv. i ut­tryck för slöseri el. spendersamhetsätta snurr på pengarna○spec. äv. (i vissa ut­tryck)(an­fall av) galenskap vard.få snurrendet är rena snurren att ge sig ut i det här o­vädretsedan 1929till 1snurra