Svensk ordbok 2009, webbversion

snowboard [snåo´bårdlångt å] substantiv ~en, plur. ~ar el. ~ äv. ~s snow|­board·et●kort och bred skidliknande an­ordning som åkaren står med båda fötterna på; för (tävling i) utförs­åkning sport.JFRcohyponymskateboard åka snowboard○äv. om åkningen (med akrobatiska svängar, hopp etc. i en bana med höga vallar på sidorna el. i form av slalom)SM i snowboardsedan 1983av eng. snow­board med samma betydelse, till snow ’snö’ och board ’bräda’