Svensk ordbok 2009, webbversion
[snåt`-]
verb ~de ~t
snottr·ar●leka snottra
spel.sese2snottra
○äv.säga ”snottra”
snottrasedan 1943sv. dial. snottra; av ljudhärmande urspr. och trol. besl. med snattra
Subst.:vbid1-773678snottrande,
vbid2-773678snottring
[snåt`-]
substantiv,
ingen böjning
●en sällskapslek där en efter en av deltagarna gissar på betydelsen av ordet ”snottra”
som de övriga kommit överens om
spel.sedan 1966