Svensk ordbok 2009, webbversion
[snår`k-]
verb ~de ~t
snorkl·ar1förflytta sig under vatten med användande av snorkel
om ubåt
mil.sjö.spaningsmedlen mot snorklande ubåtar har blivit allt bättresnorklasedan 19632simma tätt under vattenytan och därvid andas genom snorkel
snorklasedan 1978Subst.:vbid1-876477snorklande,
vbid2-876477snorkling