Svensk ordbok 2009, webbversion

snorkla [snår`k-] verb ~de ~t snorkl·ar1förflytta sig under vatten med an­vändande av snorkel om u­båt mil.sjö.spaningsmedlen mot snorklande u­båtar har blivit allt bättresnorklasedan 19632simma tätt under vatten­ytan och där­vid andas genom snorkel snorklasedan 1978Subst.:vbid1-876477snorklande, vbid2-876477snorkling