Svensk ordbok 2009, webbversion
[snår`-]
substantiv ~n snorklar
snorkl·ar1anordning med andningsrör som används när man simmar med huvudet tätt under vattenytan
sjö.cyklopöga, snorkel och simföttersedan 1966av ty. Schnorchel med samma betydelse, av ty. dial. Schnorgel ’näsa; mun’; besl. med sv. dial. snorka ’rossla; snarka’; jfr snarka
2luftrör på ubåt
mil.sjö.sedan 1947