Svensk ordbok 2009, webbversion

snorkel [snår`-] substantiv ~n snorklar snorkl·ar1an­ordning med andnings­rör som an­vänds när man simmar med huvudet tätt under vatten­ytan sjö.cyklop­öga, snorkel och sim­föttersedan 1966av ty. Schnorchel med samma betydelse, av ty. dial. Schnorgel ’näsa; mun’; besl. med sv. dial. snorka ’rossla; snarka’; jfr snarka 2luft­rör på u­båt mil.sjö.sedan 1947