Svensk ordbok 2009, webbversion
snor
substantiv
~et
äv.
~en
snor·et
●
slem från näsan
särsk. vid förkylning
med.
JFR
cohyponym
1
snuva
torka bort snoret med en pappersnäsduk
sedan mitten av 1300-talet
Gotlands-Lagen
fornsv.
snoor
; ev. besl. med
snusa