Svensk ordbok 2009, webbversion

snor substantiv ~et äv. ~en snor·et●slem från näsan särsk. vid förkylning med.JFRcohyponym1snuva torka bort snoret med en pappers­näsduksedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. snoor; ev. besl. med snusa