Svensk ordbok 2009, webbversion

snok substantiv ~en ~ar snok·en1vanligen i sammansättn. en grå, grå­brun eller svart, o­farlig orm vanligen med gula, halvmånformade fläckar på bak­huvudet zool.vattensnokvanlig snoksnoken är en god simmare○äv. om när­besläktade, o­farliga ormarhasselsnokpilsnok○äv. om när­besläktade, giftiga ormarvanligen i sammansättn. giftsnoksedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. snooker; samma ord som eng. snake ’orm’; ur en ord­rot med bet. ’krypa’ 2person som snokar vard., ned­sätt.psykol.yrk.tullsnoksedan 1665till snoka