Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
snok·en1vanligen i sammansättn.
en grå, gråbrun eller svart, ofarlig orm
vanligen med gula, halvmånformade fläckar på bakhuvudet
zool.vattensnokvanlig snoksnoken är en god simmare○äv. om närbesläktade, ofarliga ormarhasselsnokpilsnok○äv. om närbesläktade, giftiga ormarvanligen i sammansättn.
giftsnoksedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. snooker; samma ord som eng. snake ’orm’; ur en ordrot med bet. ’krypa’
2person som snokar
vard., nedsätt.psykol.yrk.tullsnoksedan 1665till snoka