Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n snirklar
snirkl·ar●prydande, starkt böjd linje
ofta mer el. mindre i spiralform
komm.konstvet.JFRcohyponymkrusidullercohyponymvindel
snirkelornamentbokstäver med snirklar○äv. bildligtomständlig beskrivning
JFRcohyponymkrumbukt
säg rent ut vad du tycker, utan snirklarsedan 1693av äldre ty. Schnirkel ’snäcklinje; krumelur’