Svensk ordbok 2009, webbversion

snir`kel substantiv ~n snirklar snirkl·ar●prydande, starkt böjd linje ofta mer el. mindre i spiralform komm.konstvet.JFRcohyponymkrusidullercohyponymvindel snirkelornamentbok­stäver med snirklar○äv. bildligtom­ständlig beskrivning JFRcohyponymkrumbukt säg rent ut vad du tycker, utan snirklarsedan 1693av äldre ty. Schnirkel ’snäcklinje; krumelur’