Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n sniglar
snigl·ar●typ av snäckdjur som saknar yttre skal och har lång, slemmig kropp och tentakler
samt rör sig mycket långsamt
zool.JFRhyperonymlungsnäcka
skogssnigelträdgårdssnigelsniglarna åt upp salladen när julivärmen komsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. snighil; gemens. germ. ord; besl. med snäcka
– Har ni sniglar? frågade jag. – Nej, sade servitrisen. Sniglarna kommer inte förrän i början av juni. Men vi har kalvhjärna i dag. Det tycker ju herr Friberg om.Stieg Trenter, ur Farlig fåfänga (1944)