Svensk ordbok 2009, webbversion

sni`gel substantiv ~n sniglar snigl·ar●typ av snäck­djur som saknar yttre skal och har lång, slemmig kropp och tentakler samt rör sig mycket långsamt zool.JFRhyperonymlungsnäcka skogssnigelträdgårdssnigelsniglarna åt upp salladen när julivärmen komsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. snighil; gemens. germ. ord; besl. med snäcka – Har ni sniglar? frågade jag. – Nej, sade servitrisen. Sniglarna kommer inte förrän i början av juni. Men vi har kalvhjärna i dag. Det tycker ju herr Friberg om.Stieg Trenter, ur Farlig fåfänga (1944)