Svensk ordbok 2009, webbversion

sniff`a verb ~de ~t sniff·ar●dra in (luft och doft­ämnen) genom näsan i korta drag kokk.sniffa på rosorna i träd­gården○spec.(berusa sig genom att) andas in giftig ånga, gas e.d. sniffa thinnerflera av eleverna i nian sniffadesniffa (ngt), sniffa (på ngt)sedan 1951av eng. sniff med samma betydelse; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-331256sniffande, vbid2-331256sniffning; 1sniff