Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
sniff·ar●dra in (luft och doftämnen) genom näsan i korta drag
kokk.sniffa på rosorna i trädgården○spec.(berusa sig genom att) andas in
giftig ånga, gas e.d.
sniffa thinnerflera av eleverna i nian sniffadesniffa (ngt), sniffa (på ngt)sedan 1951av eng. sniff med samma betydelse; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-331256sniffande,
vbid2-331256sniffning;
1sniff