Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. snidarn, plur. ~, best. plur. snidarna
snid·ar·en●person som snidar
konstvet.yrk.○äv. bildligtperson som är skicklig
i ngt avseende som framgår av sammanhanget
vard.han är en snidare på dansgolvetsedan 1460 (i sammansättn., som tillnamn)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. snidare; till snida