Svensk ordbok 2009, webbversion

sni`dare substantiv ~n äv. vard. snidarn, plur. ~, best. plur. snidarna snid·ar·en●person som snidar konstvet.yrk.○äv. bildligtperson som är skicklig i ngt av­seende som fram­går av samman­hanget vard.han är en snidare på dans­golvetsedan 1460 (i sammansättn., som till­namn)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. snidare; till snida