Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. snickarn, plur. ~, best. plur. snickarna
snick·ar·en●hantverkare som bearbetar och tillverkar föremål i trä
yrk.snickarbodbyggnadssnickaremöbelsnickaresnickaren gjorde en ny fönsterramsedan 1457–59 (som tillnamn)fornsv. snidhkare; till snickra