Svensk ordbok 2009, webbversion

snatt´er substantiv snattret snattr·et●snattrande ljud spec. från gäss, ankor el. änder men äv. all­männare komm.zool.JFRcohyponymkackel apornas snattergräs­ändernas snatter○äv. bildligtpladder vanligen från flera personer som talar i munnen på var­andra snattret i barn­kammarensedan ca 1755till snattra