Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv snattret
snattr·et●snattrande ljud
spec. från gäss, ankor el. änder men äv. allmännare
komm.zool.JFRcohyponymkackel
apornas snattergräsändernas snatter○äv. bildligtpladder
vanligen från flera personer som talar i munnen på varandra
snattret i barnkammarensedan ca 1755till snattra