Svensk ordbok 2009, webbversion
[sna´-el.sna`-]
substantiv ~n snablar
snabl·ar●förlängd (överläpp och) nos
särsk. hos elefant, men äv. hos andra däggdjur, t.ex. tapir
zool.○äv. om liknande organ hos t.ex. insektersnabelsvärmaresticksnabelsugsnabel○äv. om detalj av liknande form på föremålsnabelskosedan 1734av ty. Schnabel med samma betydelse; trol. besl. med snabb, snappa