Svensk ordbok 2009, webbversion

snabel [sna´-el.sna`-] substantiv ~n snablar snabl·ar●förlängd (över­läpp och) nos särsk. hos elefant, men äv. hos an­dra dägg­djur, t.ex. tapir zool.○äv. om liknande organ hos t.ex. insektersnabelsvärmaresticksnabelsugsnabel○äv. om detalj av liknande form på före­målsnabelskosedan 1734av ty. Schnabel med samma betydelse; trol. besl. med snabb, snappa