Svensk ordbok 2009, webbversion
verb smätte smätt, pres. smätter
smätt·er●(få att) göra en hastig rörelse och därvid åstadkomma ett svagt, knäppande ljud
provins.Nolldet smätte i stekpannanhan smätte bort ett par dammkorn från kavajslagetsmätta ngnstans, smätta (bort) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1943sv. dial. smätta; besl. med eng. smooth ’jämn’
Subst.:vbid1-330249smättande