Svensk ordbok 2009, webbversion

smätt`a verb smätte smätt, pres. smätter smätt·er●(få att) göra en hastig rörelse och där­vid åstad­komma ett svagt, knäppande ljud provins.Nolldet smätte i stek­pannanhan smätte bort ett par damm­korn från kavaj­slagetsmätta ngnstans, smätta (bort) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1943sv. dial. smätta; besl. med eng. smooth ’jämn’ Subst.:vbid1-330249smättande