Svensk ordbok 2009, webbversion

smäck`a verb smäckte smäckt, pres. smäcker smäck·er1ibl. med partikelni hitta på eller ljuga vard.komm.JFRcohyponymsmälla ihop han smäckte all­tid om sina äventyr under permissionernahon smäckte i dem en fantastisk förklaring○ofta med ton­vikt på resultatetvanligen med ngn av partiklarnai­hop, upp vard.han smäckte i­hop en fantastisk historiade smäckte upp tältet på tio minutersmäcka (om ngn/ngt/SATS), smäcka (ihop/upp ngt), smäcka (i ngn ngt/SATS)sedan 1879sv. dial. smäcka; trol. av ljud­härmande urspr. 2slå (med handen) vard.komm.smäcklåshan smäckte hand­flatan i bordetsmäcka ngt ngnstans, smäcka med ngtsedan 17763vanligen refl. och med partikelni proppa vard.NollJFRcohyponymsmälla i han smäckte i sig ett helt fat med ny­bakta bullarsmäcka (i sig) ngtsedan 1847Subst.:vbid1-329934smäckande (till 1 + 2); 1smäck (till 2)