Svensk ordbok 2009, webbversion
verb smäckte smäckt, pres. smäcker
smäck·er1ibl. med partikelni
hitta på eller ljuga
vard.komm.JFRcohyponymsmälla ihop
han smäckte alltid om sina äventyr under permissionernahon smäckte i dem en fantastisk förklaring○ofta med tonvikt på resultatetvanligen med ngn av partiklarnaihop, upp
vard.han smäckte ihop en fantastisk historiade smäckte upp tältet på tio minutersmäcka (om ngn/ngt/SATS), smäcka (ihop/upp ngt), smäcka (i ngn ngt/SATS)sedan 1879sv. dial. smäcka; trol. av ljudhärmande urspr.
2slå (med handen)
vard.komm.smäcklåshan smäckte handflatan i bordetsmäcka ngt ngnstans, smäcka med ngtsedan 17763vanligen refl. och med partikelni
proppa
vard.NollJFRcohyponymsmälla i
han smäckte i sig ett helt fat med nybakta bullarsmäcka (i sig) ngtsedan 1847Subst.:vbid1-329934smäckande (till 1 + 2);
1smäck (till 2)