Svensk ordbok 2009, webbversion

smut`sa verb ~de ~t smuts·ar●vanligen med partikelnner göra smutsig hyg.JFRcohyponymskräpa 1 hårt smutsad tvättde leriga skorna smutsade ner hall­golvethan ville inte smutsa sina händer○äv. bildligtbilden av NN som ädel mecenat smutsades av av­slöjandet om hans avgångs­vederlagsmutsa (ner) ngn/ngtsedan 1712av ty. schmutzen med samma betydelse Subst.:vbid1-328774smutsande, vbid2-328774smutsning