Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. smitarn, plur. ~, best. plur. smitarna
smit·ar·en●person som smiter ifrån ansvar eller skyldigheter
ofta beträffande betalning el. vid orsakande av olycka
ekon.handel.trafik.yrk.bensinsmitaremc-smitareskattesmitarepolisen blev påkörd av en smitaresedan 1919