Svensk ordbok 2009, webbversion

smi`tare substantiv ~n äv. vard. smitarn, plur. ~, best. plur. smitarna smit·ar·en●person som smiter i­från an­svar eller skyldigheter ofta beträffande betalning el. vid orsakande av o­lycka ekon.handel.trafik.yrk.bensinsmitaremc-smitareskattesmitarepolisen blev på­körd av en smitaresedan 1919