Svensk ordbok 2009, webbversion

smink`a verb ~de ~t smink·ar●lägga smink på kläd.JFRcohyponymmåla 1 sminkbordsminkspegelhon skulle sminka sig för supénhon var hårt sminkad○äv. med ton­vikt på resultatetbarnen blev sminkade till tigrar på kalasetsminka ngn/ngtsedan 1638av ty. schminken med samma betydelse, till Schminke, se smink Subst.:vbid1-328423sminkande, vbid2-328423sminkning