Svensk ordbok 2009, webbversion

smick`rare substantiv ~n äv. vard. smickrarn, plur. ~, best. plur. smickrarna smickr·ar·en●person som (ofta) smickrar psykol.yrk.kungen lyssnade allt­för mycket till smickrarna bland sina råd­givaresedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. smikrare