Svensk ordbok 2009, webbversion
smick`rare
substantiv ~n äv. vard. smickrarn, plur. ~, best. plur. smickrarna
smickr·ar·en●person som (ofta) smickrar
psykol.yrk.kungen lyssnade alltför mycket till smickrarna bland sina rådgivaresedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. smikrare